Natten

Natten då Gud blödde
och tog sina fingrar från Skapelsen

Natten
då det aldrig slutade klia under huden
och jag var tvungen att piska mig ur lufttäcket,
det dova mullrandet av ilskna meningar
för att låta glödgat obehag kväva honom

Natten, som klockor till trots sträckte ut sig
hindrade hoppets fotsteg vid vägkanten
nonchalerade kroppens avslutande gest till livet,
låtsades som ingenting