Dawn

What makes the day new?

The return of colors, grey as whispers
and cool air awakening against the still glass panes
when eyes are yet unaware
of the sky's brush strokes
and unable to recall oblivion

Thought lies in these pores
you see? Concrete, seemingly numb
I know you mock the minutes
of the world outside

Natten

Natten då Gud blödde
och tog sina fingrar från Skapelsen

Natten
då det aldrig slutade klia under huden
och jag var tvungen att piska mig ur lufttäcket,
det dova mullrandet av ilskna meningar
för att låta glödgat obehag kväva honom

Natten, som klockor till trots sträckte ut sig
hindrade hoppets fotsteg vid vägkanten
nonchalerade kroppens avslutande gest till livet,
låtsades som ingenting

Det Nya

jag är en ordbok
där alla tvivlets byggstenar blivit bortklösta
värnlösa gapande tomrum
efter rovdjurständernas reträtt
nu finns bara rum för din tunga
och dina ordlösa adjektiv

Kärleksförklaring

Du har lämnat svarta sotspår runt min mage
att suga upp tanken på socker och fred
det finns numera inget annat än bokstäver fasthäftade i luften
att klamra sig fast vid

Detaljerna skimrar lite mer hånfullt
tefatsmarionett vid isfalten och
jag låter handen vila över de torra häckarna

Veckodagarna finns inte mer.
Det finns bara nu, och snart.

Svekning

det finns någonting där, alltså
när jag öppnar minnesluckan och låter min hand klafsa omkring i de ogjorda
tankarna
brända maträtter och slitna skosnören
som bara brister, oavsett hur många man köper
det var folk och vid folket en dörr
vid dörren en oändlighet av trappor, i det hus jag alltid drömmer om och som
kan sluka allt
vid mattkanten slutar världen
vid mattkanten tystnar ropen

min högra kroppshalva ställer dig inför rätta
för det var den som kände smärtan
från sin omvridna körtel

Årsringar

Jag undrar om svart vätska fyller mina ögon
jag undrar om tomheten finner ro i att kväva rummet

jag drog fingrarna längs insidan av de blanka hörnen
och fann mig själv i centrum av all tänkbar symmetri

men det finns en evighet mellan mig och årsringarna, sägs det
det är självklarheten i deras röster som styr det här tåget.